Mitt brev från Konungen
Redan som liten förstod jag att jag inte är en vanlig människa. Jag är speciell och unik och helt fantastisk. Jag har alltid känt mig dragen till det vackra folket, det rika folket. Jag har alltid känt mig bekväm med dessa människor, tillskillnad från många andra. Jag har alltid haft en speciell fascination för kungligheter och när jag var riktigt liten ville jag bli en prinsessa när jag blev stor. (När jag blev tillräckligt stor för att fatta att det inte gick så ville jag bli vetrinär istället).
Så när jag var 6 år gammal och gick min sista termin på dagis fick jag en dag för mig att jag skulle kontakta Kungen. Ja, på riktigt. Carl XVI Gustaf. När jag kom hem från dagis sa jag till mamma att jag ville höra av mig till kungen. Att ringa gick ju inte och mejl fanns inte då, så mitt enda alternativ var att skicka brev. Jag ritade en teckning och skrev en liten hälsning och mamma fick posta det åt mig.
Någon vecka senare kom ett brev adresserat till mig. Jag minns hur glad jag blev, det kom nämligen från Kungens hem, "Stockholms slott". Kungen hade svarat mig! ... Ja, nu var det ju faktiskt hans sekreterare som hade skrivit det givetvis, men just då kände jag mig så otroligt speciell som fått ett brev från slottet.
Brevet har jag givetvis sparat. Idag betyder det kanske inte så mycket, men just då gjorde det det. Jag kommer alltid att spara detta som en symbol för att man kan göra vad man vill! Till och med skicka brev till kungen.
Suzana tycker att jag borde rama in den och sätta upp den på väggen. Jag tror fanimej att jag ska göra det. Hon brukar säga att "det är så jävla coolt att du har brevväxlat med Kungen". Haha, det tycker faktiskt jag med.
Så när jag var 6 år gammal och gick min sista termin på dagis fick jag en dag för mig att jag skulle kontakta Kungen. Ja, på riktigt. Carl XVI Gustaf. När jag kom hem från dagis sa jag till mamma att jag ville höra av mig till kungen. Att ringa gick ju inte och mejl fanns inte då, så mitt enda alternativ var att skicka brev. Jag ritade en teckning och skrev en liten hälsning och mamma fick posta det åt mig.
Någon vecka senare kom ett brev adresserat till mig. Jag minns hur glad jag blev, det kom nämligen från Kungens hem, "Stockholms slott". Kungen hade svarat mig! ... Ja, nu var det ju faktiskt hans sekreterare som hade skrivit det givetvis, men just då kände jag mig så otroligt speciell som fått ett brev från slottet.
Brevet har jag givetvis sparat. Idag betyder det kanske inte så mycket, men just då gjorde det det. Jag kommer alltid att spara detta som en symbol för att man kan göra vad man vill! Till och med skicka brev till kungen.
Suzana tycker att jag borde rama in den och sätta upp den på väggen. Jag tror fanimej att jag ska göra det. Hon brukar säga att "det är så jävla coolt att du har brevväxlat med Kungen". Haha, det tycker faktiskt jag med.
Kommentarer
Trackback
