Berättelsen om gränden

Som ni säkert förstått var det inte många sekunder jag var nykter på kos. Första kvällen gick vi till bargatan med en kompis som jobbar där, så han visste ju vägen. Andra kvällen skulle vi gå en annan väg som jag inte hade en aning om. Tydligen vägrade jag följa med in på bargatan för jag tyckte det såg ut som en läskig gränd.  Det kan ju ha att göra med att pappa sa att jag absolut inte fick gå in i några läskiga gränder. Det resulterade i att jag vände därifrån och den där rädslan för gränden skrattade tjejerna gott åt resten av veckan...


Dagen efter övervann jag rädslan och satte mig vid gränden


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0