Två blondiner - En blogg

Många undrar om det inte är påfrestande och jobbigt för ryggen att gå omkring med ett kilo silikon(fyfan vad mycket det låter, haha) i brösten och jag måste medge att det var det.. de första dagarna! Idag känner jag ingenting i ryggen, har egentligen aldrig haft något problem med ryggen pga. sillisarna. Men de första dagarna var det givetvis väldigt jobbigt.. trots att jag var en av de där som får så förskräckligt ont efter operationen (tror jag i alla fall när jag läser om andra som var ute och shoppade underkläder dagen efter vilket inte alls var aktuellt för mig - jag låg mest nerdrogad och kollade på Lost och drack saft ur sugrör) så var det ändå jobbigast med belastningen för ryggen.

Jag minns en av dagarna i början då jag var ensam hemma. Jag gick på toaletten och påväg därifrån faller jag pladask på rumpan. Där satt jag, mitt på badrumsgolvet, i min ensamhet med ett par tuttar stelare än stål och med en känsla av att "nu sprängs fan tuttarna i tusen bitar snart". Inte heller kunde jag ta mig upp eftersom att jag skulle behöva håva mig upp med hjälp av armarna och då använda mina bröstmuskler.. ja, det fattar ju vem som helst att jag inte kunde. Men med mycket koncentration och användade av benmuskler så gick det till slut an.
En annan jobbig sak var att ta sig upp ur sängen. Det gick bara inte i början. Jag minns hur jag och Jessica skrev till varandra på msn och berättade om våra framsteg, om hur vi nästan kunde ta oss upp ur sängen själva.

Men ändå, ändå, var det promenaderna som var värst i början. När man skulle gå en lite längre sträcka än från soffan till toan. Då kände jag mig som quasimodo. Det var så himla, otroligt jobbigt för ryggen. Ibland ville jag bara lägga mig i fosterställning ute på marken för att det blev så jobbigt. Men again, det hade ju inte gått eftersom jag inte kunde ligga på sidan i början heller. Eller, det kunde jag iofs den första timmen efteråt tydligen. Jessica berättade att när de rullade ut mig från operationssalen, strax innan det var hennes tur för operation, så låg jag på sidan. "Det trodde inte jag man kunde" sa hon. Det trodde inte jag heller, men jag var helt borta och hade väl bara lagt mig i min vanliga sovställning...

Det jag ville komma fram till var i alla fall att jag idag inte har några som helst problem med ryggen, eller någon annan del av kroppen heller pga. min operation. Trots all smärta och obehag i början (som jag för i övrigt glömt bort hur det kändes nu) så var det faktiskt det bästa jag någonsin gjort. Dessutom hade jag turen att få göra det tillsammans med min bästa vän <3