Människor är bra konstiga

Man slutar aldrig undra hur konstiga människor kan vara. För hela tiden stöter man på konstigare och konstigare folk. Idag på tåget mellan Älvsjö och Rönninge satt en kvinna  som jag skulle gissa var runt 25-årsåldern. Hon sitter och gulligullar med sin pojkvän i telefon och det låter ungefär såhär:

- Men möööööter du mig dååå? Ta med en tröja för jag fjyyyyyser. Du saaa att det var varmt men det var det inteeeee hihi.

Bara det drog ju min uppmärksamhet till henne. Tur att jag satt bakom henne så jag kunde fortsätta underhålla mig med att kolla vad hon höll på med. Hon och hennes pojkvän sa hej då sen började hon knappa med mobilen - förmodligen smsa. Hon har knappljud på! Ett pip för varje knapptryck, och hon sitter där och skriver sms med pekfingret, i sisådär en kvart. Till slut trodde jag att jag skulle bli dum i huvudet av de där pipen. Tror många andra kände som jag då alla blickar var på denna kvinna. Jag tror nog hon skrev antingen en bok eller en kärleksförklaring till sin kille i smset.

Sen verkar det börja det närma sig hennes station. Hon kommer väl på att hon glömt duscha så det var bara fram med parfymflaskan och dränka sig. Hon börja med håret, fortsatte med 15 sprut i nacken och sen ner över brösten, magen, benen och slutligen fötterna. Jag satt där helt fascinerad över att hon ens kunde ta så mycket parfym, och på tåget (!) där allergiska människor förmodligen befinner sig, som jag till exempel. Egentligen borde vi alla på tåget kanske ha tackat henne för vi fick ju i princip också delta i duschen. Hela tåget stank tvåläckelparfym.

Nu får hon ju ge sig tänkte jag. Men nej...

Då tar hon upp en sax. Hon börjar klippa håret (som för övrigt var mycket slitet och äckligt)! Jag ville bara säga till människan: Nej du blir inte vackrare och du luktar inte godare för att du håller på. Efter att ha lekt frisör så var det dags att göra en liiiiten, liten fläta mitt på huvudet, sen var det (nog) bara sminkningen kvar. Fram med spegeln och necessären och DÅ var vi äntligen framme i Rönninge och jag gick av. Får väl bara hoppas att hon fick mycket komplimanger av sin kille, så det var värt allt detta besvär.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0