Två blondiner - En blogg

Igår såg jag och Pemelie filmen 2012. Den fick mig att tänka efter... Det är ju fruktansvärt onödigt att gråta och må piss för saker om det verkligen inte är på dödligt allvar. Något som är värt att gråta för är som i filmen, om jorden skulle gå under, om människor i ens närhet dör - men fan inte mycket annat. Ändå gör man det.


Som en vis man eller kvinna en gång sa: Jag gråter för att jag är så tjock. Efteråt känns det lättare.